Friluftsliv hajk åk 9 – Anna 9b

1. Olika ekosystem:

Stranden/skogen: Det sista ekosystemet vi paddlade förbi och dessutom stannade och tältade vid var vid strandkanten av en sjö. På land bakom sanden växte det mestadels tall men även ett fåtal små lövträd. I vattnet intill strandkanten växte knappt några växter utan det var mest sandbotten. Jag såg inga speciella djur som levde på stranden. Skogen vi bodde i var planterad lite längre in, men ute precis vid strandkanten var det bara några stora tallar. Inne i skogen såg man att träden stod i rader, även om det inte var så tydligt eftersom det inte såg ut att vara röjt ännu. Denna skog innehöll många olika arter även fast den var planterad. Vi såg olika insekter och flugor, och på natten hörde vi även ett rådjur inifrån skogen. Denna skog hade ganska stor biologisk mångfald, inte lika stor som i t.ex. en urskog men jag såg ändå fler olika arter än vad som brukar finnas i en planterad skog.

  

Ekosystemet stranden/skogen

Sjöarna: Den sista delen av paddlingen kom vi ut i större sjöar. Där var det ungefär samma siktdjup som i andra delen av paddlingen. Här fanns mycket näckrosor och kaveldun som båda tyder på en näringsrik sjö, men inte i den mängd som det fanns i det första ekosystemet. Sjöarna vi paddlade igenom var alltså även de näringsrika. Det kunde man se på arterna som växer där. Jag såg inte så många djur när vi paddlade över sjöarna, varken fåglar, fiskar eller insekter. Det fanns inte heller så många olika arter av växter, därför drar jag slutsatsen att detta ekosystems mångfald var ganska liten om man jämför med ån. I sjön fanns det också flera stycken små öar som vi paddlade förbi. Vi åkte inte så nära men vad man såg på avstånd var att det fanns flera olika sorters träd, både lövträd och tall. På öarna växte det även al, ett lövträd med kottar som trivs i fuktiga miljöer.

Ån: se längre ner på uppgift 4 ”välj ett ekosystem”.

2. Olika djurarter:

Skräddare: Detta var troligen det djur som jag såg flest av under paddelturen. De trivs där eftersom vattnet stod still, de gilla inte strömma vatten. Skräddaren flyttar sig på vattenytan genom att utnyttja ytspänningen. Den är ett rovdjur som hittar sina byten genom att känna av vibrationer i vattenytan eftersom den ser mycket dåligt. Andra insekter som ramlat ner på vattenytan är dess främsta byten.

Trollslända: Trollsländor fanns det mycket av under hela paddlingen. Jag såg flera olika sorter, i början var det mer de ”vanliga” trollsländorna som man brukar se, men vid lunchstället såg jag även s.k. jungfrusländor, de hade jag aldrig sett tidigare. De jag såg var blåaktiga, tog inte något eget foto på dem men infogar en bild här nedanför. Trollsländorna äter skalbaggar, småkryp och andra insekter och det fanns det gott om där vi paddlade. De allra flesta trollsländorna trivs vid näringsrika vatten, vilket vattnet där vi paddlade tydligt var.

Groda: Ungefär i mitten av paddlingen såg vi en groda i vattnet. Grodor finns det mycket av i näringsrika vatten eftersom de äter av alger, växter och insekter som finns i vattnet. Deras fiender är större rovdjur som uttrar, fåglar och ormar men när de är små kan de också bli offer för bl.a. trollsländor och större grodor. De andas med gälar när de är små och får lungor när de blir stora, men de andas även med huden och trivs därför bäst där det är fuktigt, som t.ex. vid ån där vi såg den.

Myggor: Myggorna såg vi mest på kvällen inne i tältet när vi skulle sova. De trivs allra bäst där det är varmt och fuktigt, och det var båda de sakerna där vi tältade så det var rikligt med mygg under hela kvällen. De är mest aktiva i skymningen, då är de ute och surrar för att hitta blod att suga som mat.

Kossor: Den allra första delen av paddlingen paddlade vi längs med betesmark och jordbruksmark där det betade kossor. Marken kossorna betar på innehåller mycket näring och det syns också på ån, som påverkas negativt av det. När korna smälter sin mat släpper de också ut en gas som bidrar till växthuseffekten, så kallad metangas.

  

 Jag tog inga egna bilder på djur och växter när vi satt i kanoten för att jag inte ville tappa mobilen i vattnet, men här är några andra bilder på en jungfruslända (till vänster) och flera skräddare (höger).

3. Olika växtarter:

Näckrosor, gula och vita: Näckrosorna behöver ganska djupt vatten för att de ska trivas. De vill också ha stillastående eller möjligen långsamt flytande vatten. I sjöarna vi paddlade igenom fanns det mycket näckrosor, och där stämde båda dessa faktorer. Näckrosor klarar också av att leva i försurat eller näringsfattigt vatten.

Vass: Trivs som bäst i näringsrika sjöar men kan finnas på andra platser också. Eftersom de står på botten av sjön växer de i kanten där vattnet inte är så djupt. Det som gjorde att vassen trivdes där vi paddlade var att det var ganska näringsrikt.

Kaveldun: Finns också nästan bara i näringsrika vattendrag och sjöar, och de växer också bäst där det är antingen mycket grunt vatten eller bara fuktig mark. Kaveldun såg jag mycket av i början av paddlingen, speciellt längs med kanterna av ån tillsammans med vassen.

Växtplankton: Växtplankton fanns det gott om i början av paddlingen, sedan minskade de mer och mer. Man ser på vattnet om det är rikt på plankton genom att titta på om vattnet är grumligt. Är det grumligt beror det oftast på plankton. Dessa små växter är mycket viktiga för näringsvävarna eftersom de är producenter, alltså de som startar näringskedjan. Planktonproduktionen är extra hög i näringsrika vattendrag och sjöar, och det var därför de trivdes där vi paddlade. Detta blir negativt om det går över gränsen, då kan det bli syrebrist i vattnet eftersom nedbrytarna gör åt så mycket syre när de försöker bryta ner alla extra växter som bildats av all näring. Det kallas för övergödning.

Kaveldun / Vita näckrosor (ej egna bilder). 

4. Välj ett ekosystem:

Jag har valt att beskriva ekosystemet ån. Eftersom vi paddlade så långt åkte vi igenom flera olika ekosystem och de varierade lite på vägen. I början av vår paddeltur åkte vi i en smalare, grundare å omgiven av betesmark och lövträd. Vattnet var grumligt av plankton och siktdjupet mycket litet. Att det finns mycket plankton underlättar för de andra organismerna eftersom plankton är grunden i näringskedjan och det som många andra arter lever på.  Skulle planktonen minska i antal skulle det påverka hela näringskedjan. Dessa faktorer tillsammans visar på att det första ekosystemet vi åkte igenom är ett näringsrikt ekosystem. Att det är så beror främst på att ån ligger omgiven av betesmark och jordbruksmark, som påverkar ekosystemet genom att näringsämnen i form av konstgödsel och annan gödning från den näringsrika marken rinner ner i ån. Om ett ekosystem är näringsrikt innehåller det många olika arter och den biologiska mångfalden är stor. Detta stämmer dock bara till en viss gräns. Varje ekosystem har en så kallad bärkraft/carrying capacity som är en gräns för vad ekosystemet klarar av. Om mängden näring går över den gränsen kraschar ekosystemet och det börjar istället påverkas negativt.  Om det är överdrivet mycket näring i vattnet p.g.a. utsläpp från åkrar och jordbruk runt omkring drabbas alltså istället vattendraget av övergödning, men så mycket näring var det ännu inte i vattnet här. Hade ån varit mycket övergödd så hade den biologiska mångfalden istället varit liten eftersom många av arterna inte skulle kunna leva där p.g.a. den syrebrist som skulle bildats när syret gick åt till att bryta ner alla de extra växter som bildats av all näring.

När vi hade åkt en längre bit började ekosystemet förändras. Det var inte längre betesmark precis intill ån utan istället var det lite blandad skog, men mest lövträd. Siktdjupet blev något större och växterna och vassen minskade. Det visar på att ekosystemet inte är lika näringsrikt som det förra (det innan hade mer vass, plankton och kortare siktdjup), men fortfarande inte näringsfattigt utan mer mittemellan. Den biologiska mångfalden i detta ekosystem är inte riktigt lika stor som i det första eftersom det inte finns lika mycket näring här. Botten av ån var också gyttjigare här än i förra ekosystemet, vilket beror på att nedbrytarna i ån inte har lyckats bryta ner alla döda växtdelar och då lägger de sig som ett lager av gyttja på botten. I detta ekosystem tänkte jag också speciellt på att det fanns massor av skräddare, ett tecken på ett näringsrikt ekosystem.

Sammanfattningsvis kan man säga att miljöerna var mycket näringsrika i början bland betesmarken och att de blev mindre näringsrika ju längre ut i skogen vi kom, dock anser jag inte att de blev näringsfattiga utan bara mindre näringsrika om man jämför med hur det såg ut i början. Man ser på en sjö/ett vattendrag om det är näringsfattigt eller näringsrikt genom att titta på vilka och hur många arter som lever där. Människan har påverkat ekosystemet negativt genom att gödsla åkrar och jordbruksmark med näring som sedan rinner ner i vattendrag och sjöar så att de drabbas av övergödning. Vårt användande av fossila bränslen släpper ut bl.a. svavel och kväve i luften, och när det regnar följer dessa partiklar med vattnet ner som så kallat surt regn. Det orsakar försurning i ekosystemet och gör att viktiga näringsämnen i marken försvinner. De positiva effekterna som människor har haft och har på ekosystemet är bl.a. att vi håller landskapen öppna genom att låta vår boskap beta där. Det gör att en art inte tar över och dominerar en hel åker bara för att den är ”starkast”, utan nu kan den biologiska mångfalden fortsätta att finnas kvar. Vi har också hjälpt till att bevara mångfalden genom naturreservat, fridlysta växter och rödlistade djur.

Detta är bilderna jag tog från ekosystemet ån. Vänstra bilden är tagen tidigt under paddelturen och är alltså precis i början av ån. Andra bilden är tagen lite senare men fortfarande i ån. På båda bilderna ser man att det mest är lövträd som växer runt kanterna på ån, och det syns inte så bra här men det var även rikligt med växter i vattnet.

5. Allemansrätten:

Allemansrätten är en svensk lag som ger alla människor frihet att vistas i Sveriges natur – om de följer speciella regler som ingår i den. Huvudregeln för allemansrätten är ”inte störa, inte förstöra”. Enligt allemansrätten har du rättigheten att:

• Vistas i naturen så länge ingen och inget riskerar att skadas.
• Rida, cykla och åka skidor, bara inte marken förstörs.
• Gå igenom inhägnade betesmarker eller liknande så länge du stänger grindarna efter dig och inte stör boskap.
• Plocka bär, svamp och andra växter om de inte är fridlysta.
• Ha med hunden i naturen men den måste hållas under uppsikt och får inte springa lös under perioden 1 mars – 20 augusti.
• Tälta en natt i naturen utan att fråga markägaren om lov.
• Bada och åka båt i sjöar och vattendrag, du får även gå i land i princip överallt utom på någons tomt.
• Fiska utan fiskekort och tillstånd i Sveriges fem största sjöar och vid havet.
• Elda – men bara om det inte finns någon risk för att branden ska sprida sig, och elden måste släckas ordentligt innan du lämnar platsen.

Enligt allemansrätten är dina skyldigheter att:

• Inte störa markägaren genom att vistas för nära tomter mm.
• Fråga markägaren om lov om du vill tälta mer än en natt i naturen.
• Ta eldningsförbud på allvar och inte elda om det är torrt. Elda aldrig heller på berg eller klippor eftersom de kan spricka.
• Inte knäcka av grenar från levande träd eller buskar.
• Inte jaga på någon annans mark utan tillstånd.
• Inte åka med motorfordon på vägar som inte är till för det, dels kan det förstöra marken och det stör även djur och människor. 
• Ta med allt ditt skräp, lämna det som du själv skulle vilja hitta det.

6. Hur man gör upp en eld:

1.      Börja med att hitta en bra plats för var elden ska placeras. En lämplig plats att elda på är på material som inte kan brinna så att elden inte sprider sig, till exempel sand eller grus. Finns det inget av det kan man antingen gräva en grop eller skrapa bort gräs mm så att man kommer ner till jorden och kan elda på den. Att elda på berg eller klippor är dock helt förbjudet eftersom stenen man eldar på lätt spricker. Man ska inte heller elda under ett träd eftersom om elden skulle sprida sig till trädet blir den okontrollerbar snabbt och kan då sprida sig över hela skogen. Placera elden så nära ett vattendrag eller en sjö som möjligt så att det är lätt att hämta vatten att släcka elden snabbt med om den skulle börja sprida sig eller om en olycka skulle inträffa. Det är också viktigt att tänka på åt vilket håll det blåser så att det inte finns risk för att elden blåser mot något den kan sprida sig i.

2.      När man hittat en bra plats är det dags att samla material att elda med. Det är förbjudet att knäcka av grenar från träd och buskar, leta istället efter döda pinnar på marken. För att elden ska kunna tändas måste materialet vara helt torrt. Börja med att lägga små, torra barkbitar eller liknande underst i eldstaden, det är de bitarna man tänder på med tändstickan och som får elden att börja glöda. Lägg sedan korta, torra pinnar eller vedflisor ovanpå det, de ska vara lagda snett uppåt och hjälper elden att få fart. Stapla sedan stora vedbitar eller tjocka pinnar uppåt som en pyramid, det får elden att brinna uppåt istället för att sprida sig längs med marken. Det är också detta sista lager av pinnar som fungerar som bränsle och får elden att fortsätta brinna.

3.      När all ved/ alla pinnar är uppsatta är det dags att börja säkra området runt omkring eldstaden för att minimera spridningsrisken.  Börja med att hitta större stenar och lägg i en ring runt eldstaden. Ringen ska ligga några decimeter ifrån själva elden ifall att pinnar skulle råka falla ut ur ”pyramiden” när man eldar. Är ringen tillräckligt stor händer det inget om det skulle falla ut ved eftersom det inte kan ramla ut ur det säkrade området. Om det är mycket torrt i marken där ni ska elda kan man blöta ner området runt elden med vatten som ett extra skydd för att minska spridningsrisken. Vattnet man häller runt om torkar dock mycket snabbt och måste fyllas på flera gånger under tiden som man eldar.

4.      Tänd elden med hjälp av tändstickor. Försök att rikta tändstickan in mot de små barkbitarna i mitten eftersom det är de som har lättast för att börja brinna. När elden väl är tänd ska den hållas under uppsikt hela tiden tills man släcker den.

5.      När man eldat färdigt är det mycket viktigt att elden släcks ordentligt. Lämpligaste sättet att släcka elden är att hälla på rikligt med vatten. Har man eldat i skogen i t.ex. en grop måste man tänka på att hälla på vatten en bit omkring området där man eldat eftersom det kan finnas små gnistor som fortfarande ligger kvar i jorden och kan börja brinna vid senare tillfälle.

Här är min grupps eldstad:

  

Här är alltså eldstaden som min grupp byggde. Den är byggd i miniatyr så att vi skulle slippa samla så mycket material, men vill man att den ska brinna längre måste man såklart göra den större. Som man ser på vänstra bilden så är den placerad nära vattnet. Gräset som sticker upp ur sanden har vi hällt vatten på så att det inte kan börja brinna. Ett misstag vi gjorde med denna var att vi placerade ringen av stenar för nära själva elden, det måste man tänka på.

7. Konstverket: Detta är vår grupps konstverk. Vi har döpt det till Svampön, och känslan vi vill förmedla med detta konstverk är en sommarkänsla av att man till exempel åker ut till sin sommarstuga och har det skönt :) Vi försökte få konstverket så levande som möjligt genom att använda olika färger och tillverka människor och andra saker som skulle få det att inte se så öde ut. Jag personligen är nöjd med vårt konstverk, det var lite klurigt i början men när vi väl hade en idé var det riktigt roligt att göra.

  

 Av: Anna Larsdotter 9b